Erlangen, Bayern 11/11 2022

Värmen har hållit sig kvar längre än väntat i den sydtyska hösten. Men de senaste dagarna har kylan bitit sig fast och förlamat såväl fotbollsspelare i Zweite Bundesliga som pensionärspar på min lokala Biergarten. Även den här fredagen var kall, men härligt höstkrispig och solig. Jag tog en långpromenad i omgivningarna och hittade en halvt övergiven, men ack så mysig fotbollsplan i byn Marloffstein, någon mil bort. En påminnelse om enklare tider, när fotbollen handlade om 22 knegare på en åker intill bygdens dansbana. Om några veckor börjar VM i Qatar, som effektivt symboliserar motsatsen, och en sport som blir allt sjukare. Nåväl, ett slutbrev ska författas och jag har slagit mig ned i mitt lilla studentrum med en Rittmayer Landbier. Bryggd bara några mil bort, i Hallendorf, som tillhör hjärtat av världens bryggeritätaste region. I högtalarna spelas en mix av Creams bästa låtar. 

För er som förvirrades av inledningen har jag tillfälligt lämnat Göteborg för studier i Tyskland. Således har jag för första gången fått följa en stor del av den svenska fotbollssäsongen på distans. Saknaden har gått att bota med 2. Bundesligalaget Greuther Fürth, där den svenske anfallaren Branimir Hrgota är stor stjärna och har bjudit på flera drömmål när jag varit på plats. Men efter en sommar där jag bevakade Göteborgsfotbollen dagligen för GP får jag medge att det kändes en aning bittert att missa Gais serieseger i division ett, Öis kvaldramatik som pågår i detta nu - och så förstås, Häckens historiska SM-guld.

Stort grattis till er som har Hisingeklubben närmast hjärtat! En beundransvärd säsong och prestation på alla sätt, med spelare som blommat ut till allsvenska stjärnor och ett offensivt spelsätt som underhållit. Det som imponerat mest på mig som journalist är den ständiga ödmjukheten och öppenheten från hela klubben. Häckens herrar är helt unika där. Medan andra herrallsvenska toppklubbar tenderar att stänga ute media och avslå intervjuförfrågningar gör Häcken det motsatta. De låter media komma in i omklädningsrummet, följa med i bussen/tåget på bortamatcher och ha nästan obegränsad tillgång till spelarna. Och oavsett hur tuffa frågor som ställs får man ständigt ett respektfullt och utvecklat svar. Jag träffade inte guldtränaren Per-Mattias Högmo mer än sex, sju gånger, men det dröjde inte länge innan jag förstod hans storhet. Inte som fotbollstaktiker eller analytiker, utan som ledare. En ständigt avslappnad och varm person, som med sina mänskliga värden har skapat en trygg och hälsosam utvecklingsmiljö. Ständigt med ett stort leende på läpparna, som nästan har en terapeutisk verkan på omgivningen. Där kan nog Högmos tränarkollega några kilometer söderut ha en del att lära...

Nåväl, nog om jobberfarenheter och Häcken. För egen del har den allsvenska säsongen känts rekordlång. Det känns som en evighet sedan Jörgen Lennartsson tränade Helsingborg, Johanna Rytting Kaneryd spelade i Häcken och Filip Dagerstål spelade i IFK Norrköping. Kanske beror det på stora livsförändringar, mer troligt har det att göra med att det faktiskt hänt väldigt mycket under årets säsong. För egen del har det varit ett långt lidande, där nämnda IFK Norrköping ständigt hittat nya sätt att göra sina supportrar besvikna, med insläppta mål på övertid som en nystartad tradition. Men det är dumt att klaga, när damlaget samtidigt gjorde succé i Elitettan och kommer spela allsvenskt nästa år. Och så vet jag ju att det finns fotbollssupportrar som haft det betydligt tuffare, som i Helsingborg och Umeå. 

Innan jag lämnar Herrallsvenskan helt vill jag tillägga att Värnamos framfart har glatt mig väldigt mycket under säsongen. Och att jag även ser fram emot att se de tidigare tipsgeneralernas Halmstads BK i högsta serien, där de hör hemma, nästa säsong. 

På damsidan har jag dessvärre ingen initierad spaning om mästarna Rosengård, och tyvärr var det inte mycket med deras säsong som fick mig att gå igång. De är helt enkelt för bra för att det någonsin skulle kännas riktigt hett i toppstriden. Däremot har jag med glädje noterat ett litet trendbrott i och med Hammarbys i sammanhanget starka publiksnitt på 2391 åskådare. Derbyt Hammarby-AIK lockade nästan 15000 personer, och jag hoppas innerligt att vi får se fler siffror i den storleksordningen framöver. I serien under hade IFK Norrköping ett snitt på nästan 900 åskådare, mer än dubbelt så högt som publikligans tvåa Uppsala. Jag ser mycket fram emot mer eller mindre fullsatta Östgötaderbyn i Damallsvenskan nästa år. 

I övrigt vill jag gärna lyfta fram Häckens Filippa Curmark, som i mitt tycke är en av seriens bästa spelare, och borde uppmärksammas betydligt mer. Det var även roligt att se hennes lagkompis Pauline Hammarlund tillbaka i gammal god målform efter hennes tuffa skadeproblem. 

Det var ett jäkla tjat om fotboll hit och dit. Dags att gå in på det som ni alla suktar efter att få veta. Hur gick tipset då? 

Jo, det blev inte så stora omkastningar efter sista omgången. Vice tipsgeneralen tillika andragångstipparen William "Skattkärr" Gustafsson tar hem herrtipset på -24 poäng och erhåller en prissumma på 2550 kronor. Starkt av Värmlandspojken som i vår kommer hyra ut sina fotbolls- och skrivkunskaper till det utmärkta fotbollsmagasinet Offside där han kommer vara praktikant. Där har ni något att se fram emot!  

Stora silvret i herrtipset delas lika mellan Mats Lindström och Ann Nilsson, som ju var delad etta i herrtipset förra året och därmed visat prov på en stark formkurva. Lilla silvret utgår i år och bronset (fjärdeplatsen) delas av Joakim Norström och Anders Martinsson. Prispengar även till er!

I damtipset togs guldet hem av en av tipsets viktigaste personer, min ”Onkel” Frank Wedding. Han vinner på den imponerande slutpoängen +3 och erhåller liksom William 2550 kronor. Jag hoppas att du bjuder familjen på en trevlig middag för prissumman, och passar på att unna dig ett nytt årskort på numera allsvenska Örjans vall! Stora silvret i damtipset delas av ännu en sportjournalisttalang, i form av Elvira Knudsen, samt Markus Gustafsson. Den imponerande jämne Mats Lindström tar hem fjärdeplatsen i damtipset. Han är också en av två vinnare i mixedtipset, tillsammans med nyss nämnda Elvira Knudsen. Duon landade på poängsnittet

-17,5, vilket är bäst någonsin i mixedtipsets tvååriga historia.

Slutligen ska även vinnaren i lagtipset presenteras, och här är det återigen Kryddans vänner – var är Tim? som tar hem det eftertraktade diplomet med guldram.

Kvällens andra Rittmayer Landbier är snart slut och fönstren runt omkring släcks ett efter ett. Med andra ord har det blivit dags att avrunda årets slutbrev och tacka för den här tipssäsongen.

Jag önskar er alla en fin vinter där ni kan slicka såren, följa ert lags transferfönster och börja drömma om en succésäsong 2023. Jag återkommer någon gång i februari med förutsättningarna inför nästa års upplaga av vårt anrika tips, som kommer leva vidare många år framöver.

Ta hand om varandra!

/Jonatan

7 april. Tipset 2022 är igång

Slutbrev allsvenska tipset 2021

Det är snö och ansiktsförlamande kyla hemma hos föräldrarna i Motala, där jag befinner mig för att skriva detta traditionsenliga slutbrev. Precis som min föregångare Frank Wedding har jag satt mig med en öl och ett album som ska skapa rätt stämning för att stänga igen säsongen. Det blir en trevlig Nils Oscar kalasjulöl och Pink Floyds album The Wall.

Igår (lördag) avslutades den herrallsvenska säsongen. Själv kunde jag inte se mycket av dramatiken. Jag var fast i Motala sporthall för att skriva om futsal och basket för den lokala tidningen här. Men Radiosporten finns alltid som en trygg punkt, tack och lov.

Och det blev som så många gånger förut. Dubbla guld till Malmö. Rosengård på damsidan och Malmö FF på herrsidan. Grattis till er som sympatiserar med dessa lag!

Mitt IFK Norrköping avslutade säsongen på sämsta möjliga sätt och hamnade till slut sjua. Hur gick det till? Nåväl, jag får glädjas åt min gamla lagkompis här i Motala, Theo Rask, som slog sig in i startelvan mot slutet.

Annars blev det som mest spännande i bottenstriden, där Halmstads BK verkligen föll på målsnöret och nu tvingas kvala, medan Degerfors säkrat nytt kontrakt. Halmstad mot Helsingborg i kvalet alltså. Två klubbar med fin historia, och kanske borde båda spela i högsta serien egentligen. Själv håller jag nog tummarna lite för HBK. De har varit alldeles för bra i år för att åka ur, och så unnar jag givetvis Pekings gamla guldkapten Ante Johansson ännu en säsong i Allsvenskan.

Det om herrfotbollen. I år har vi haft ett nytt upplägg i allsvenska tipset, där samtliga deltagare måste tippa både Herr- och damallsvenskan. Kul och förhoppningsvis fortsätter engagemanget för damserien att öka. Nästa säsong ska matcherna sändas i Viaplay/Viasat, och kanske leder det till ett lyft. Själv har jag mest följt BK Häcken där Vadstenatjejen Stina Blackstenius dominerat och skapat rubriker i Motala Vadstena Tidning.

Den allsvenska skyttedrottningen gjorde även succé i OS, som nog är min största fotbollsupplevelse det här året. Sverige spelade ut motstånd efter motståndet, och det var som skrivet i stjärnorna att de skulle ta hem guldet. Men som ni vet blir det inte alltid som man tänker sig.

Jag skrev en krönika i Motala Vadstena Tidning om den brutala finalförlusten, och när jag nu läser den igen kommer känslorna tillbaka.

”Stina Blackstenius höll på att skriva ett magiskt slut på OS-sagan. Hon hade ett guld som redan hade hunnit halvvägs hem till Vadstena. Men fotbollen kan vara grym. Och nu är det bara tårar kvar.”

Men förhoppningsvis kan OS-hjältarna vara stolta över sin turnering idag. Om inte annat är det något att bygga vidare på till framtida turneringar. När Stina Blackstenius hyllades i Vadstena efter OS verkade hon ändå vara stolt över medaljen.